Margaret Thatcher

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

The Right Honourable Margaret Thatcher
Storbritanniens premiärminister
Tid i befattningen 4 maj 1979–28 november 1990
Monark	Elizabeth II
Ställföreträdare	William Whitelaw (1979–1988) Geoffrey Howe (1989–1990)
Företrädare	James Callaghan
Efterträdare	John Major
Född	Margaret Hilda Roberts 13 oktober 1925 Grantham, Lincolnshire, England, Storbritannien
Död	8 april 2013 (87 år) London, Storbritannien
Gravplats	Royal Hospital Chelsea[1][2]
Politiskt parti	Konservativa partiet
Alma mater	Somerville College, Oxford
Yrke	Ledare Statsman Politiker Vetenskapsman (Kemist) Advokat
Make	Sir Denis Thatcher (1951–2003; hans död)

Margaret Hilda Thatcher, Baroness Thatcher, LG, OM, PC, FRS, FRIC, född Roberts den 13 oktober 1925 i Grantham i Lincolnshire, död 8 april 2013 i London,^[3][4] var en brittisk politiker som var Storbritanniens premiärminister åren 1979–1990 och ledare för det Konservativa partiet åren 1975–1990. Hon blev den längst sittande brittiska premiärministern under 1900-talet tillika den första kvinna som innehaft posten. En sovjetisk journalist gav henne smeknamnet Järnladyn, vilket senare kom att bli förknippat med hennes kompromisslösa politik och ledarstil. Som premiärminister genomdrev hon en konservativ politik som har kommit att kallas Thatcherism.

Thatcher var ursprungligen forskande kemist vid Somerville College i Oxford och blev senare advokat med inriktning skatterätt. Thatcher valdes 1959 till ledamot av parlamentet för distriktet Finchley. Premiärminister Edward Heath utsåg henne till utbildningsminister i sin regering år 1970. År 1975 besegrade hon Heath i det konservativa partiets ledarskapsval och blev ledare för oppositionen liksom den första kvinnan att leda ett stort politiskt parti i Storbritannien. Hon blev därefter premiärminister efter att ha vunnit parlamentsvalet 1979.

Efter att ha intagit premiärministerkansliet 10 Downing Street tog Thatcher en rad politiska och ekonomiska initiativ för att vända, som hon uppfattade det, Storbritanniens tvärbranta nationella nedgång. Hennes politiska filosofi och den ekonomiska politiken betonades av avreglering (särskilt i den finansiella sektorn), flexibla arbetsmarknader, privatisering av statliga företag samt minskad makt och minskat inflytande för fackföreningar. Thatchers popularitet under hennes första år i regeringsställning avtog på grund av recession och hög arbetslöshet tills den ekonomiska återhämtningen och Falklandskriget 1982 gjorde att hon omvaldes för en andra mandatperiod 1983. Thatcher omvaldes för en tredje mandatperiod 1987, men hennes kommunalskatt ("Community Charge", populärt kallad "poll tax"), var mycket impopulär och hennes kritik mot den Europeiska gemenskapen delades inte av andra i hennes kabinett. Hon tvingades avgå som premiärminister och partiledare i november 1990 efter att Michael Heseltine utmanat henne om partiets ledarskap.

Thatcher innehade en pärsvärdighet som "Baroness Thatcher, of Kesteven in the County of Lincolnshire", vilket berättigade henne att sitta i det brittiska överhuset.