Metan | |
| |
Systematiskt namn | Metan |
---|---|
Övriga namn | Gruvgas, Sumpgas |
Kemisk formel | CH4 |
Molmassa | 16,0425 g/mol |
Utseende | Färglös gas |
CAS-nummer | 74-82-8 |
SMILES | C |
Egenskaper | |
Densitet | 0.657 kg/m³ (25 °C, 1 at)
0.668 kg/m³ (20 °C, 1 at) 0.717 kg/m³ (0 °C, 1 at) 1 at = 101,325 kPa, kg/m³ = 1 x 10‾³ g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 23,2 mg/kg[1] (20 °C) |
Smältpunkt | -182,5 °C |
Kokpunkt | -161,6 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Den kemiska föreningen metan är det enklaste kolvätet, med den kemiska formeln CH4. Metan är en luktfri och färglös gas. När den säljs kommersiellt blandas den vanligen med små mängder illaluktande svavelföreningar såsom THT (tetrahydrotiofen) för att läckor lättare ska kunna upptäckas. Metan kallas även sumpgas, eftersom den bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga miljöer, till exempel bottnen på kärr. Ett annat namn är gruvgas efter dess benägenhet att sippra ut i gruvgångar, där den sedan riskerar att antändas vilket gör den till ett allvarligt hot mot gruvarbetare - gasexplosioner kostar regelbundet människoliv. Metan är även den växthusgas som (efter koldioxid) står för det näst största bidraget till den globala uppvärmningen.
Metan är den största beståndsdelen i naturgas och biogas. Förbränning av en molekyl metan i närvaro av syre frisläpper en molekyl koldioxid och två vattenmolekyler:
Gasen upptäcktes och isolerades för första gången av Alessandro Volta någon gång mellan 1776 och 1778.