Metanhydrat

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Referenser saknas och innehållet bygger till stora delar på spekulation. (2014-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Metanhydrat eller metanklatrat, är metanhaltig is. Metanmolekyler är fångade i burar bestående av vattenmolekyler bundna till varandra med vätebindning. Metanklatrat ser ut ungefär som vanlig is.^[1] Den kan antändas och brinner då med gul låga.

Metanklatrat är bara stabilt vid låga temperaturer eller höga tryck. I naturen finns metanklatrat dels i permafrost i Sibirien, dels i sediment på världshavens botten, till exempel i Bermudatriangeln^{[källa behövs]}. Hur mycket metan som finns bunden i denna form på havsbottnen är okänt, men troligen rör det sig om mycket stora mängder. Om den globala uppvärmningen leder till att denna värms upp tillräckligt, skulle detta metan hastigt kunna frisläppas till atmosfären. Eftersom metan är en 21 gånger mera potent växthusgas än koldioxid skulle det kunna leda till kraftigt ökad växthuseffekt, och därmed till avsevärd uppvärmning av jordklotet – en "metanklatratkatastrof", men ett sådant scenario betraktas som mycket osannolikt av IPCC.

Tidigare förändringar i jordens klimat med global uppvärmning, exempelvis för ungefär 55 miljoner år sedan, kan ha berott på att stora mängder klatratbundet metan frisläppts i atmosfären.

Några kommersiella metoder för att exploatera jordens metanklatratfyndigheter finns för närvarande inte. Ett genombrott i metanklatrattekniken skulle kunna få omfattande konsekvenser för den globala energi- och klimatplaneringen.