Napoleon I

Uppslagsorden "Napoleon", "Bonaparte" och "Napoleon Bonaparte" leder hit. För andra betydelser, se Napoleon (olika betydelser), Bonaparte (olika betydelser) eller Napoleon Bonaparte (olika betydelser).

Napoleon I
Napoleon I avporträtterad av Jacques-Louis David, iklädd en av sina favorituniformer, den för en officer för Chasseur à pied i det Kejserliga gardet. Han står i sitt arbetsrum i Tuilerierna.
Kejsare av Frankrike
Regeringstid	18 maj 1804 – 6 april 1814 20 mars 1815 – 22 juni 1815
Kröning	2 december 1804 i Notre-Dame
Företrädare	Franska konsulatet
Efterträdare	Ludvig XVIII (de facto) Napoleon II (de jure)
Kung av Italien
Regeringstid	17 mars 1805 – 11 april 1814
Kröning	26 maj 1805 i Duomo di Milano
Företrädare	Karl V
Efterträdare	Viktor Emanuel II
Rhenförbundets skyddsherre
Regeringstid	12 juli 1806 – 19 oktober 1813
President av Republiken Italien
Regeringstid	26 januari 1802 – 17 mars 1805
Förste konsul av Franska konsulatet
Regeringstid	10 november 1799 – 18 maj 1804
Gemåler	Joséphine de Beauharnais Marie Louise av Österrike
Barn	Napoleon II Eugène de Beauharnais (adoptiv)
Personnamn	Napoleone di Buonaparte
Ätt	Bonaparte
Far	Carlo Buonaparte
Mor	Laetitia Ramolino
Född	15 augusti 1769 Ajaccio, Korsika, Frankrike
Yrke	Politiker, militär
Religion	Katolik
Namnteckning
Död	5 maj 1821 (51 år) Longwood, Sankta Helena
Begravd	15 december 1840 Les Invalides, Paris, Frankrike (48°51′18″N 2°18′45″Ö / 48.85500°N 2.31250°Ö / 48.85500; 2.31250)
Heraldiskt vapen
Monogram

Napoleon Bonaparte (fr. Napoléon Bonaparte, franska: [napɔleɔ̃ bɔnɑpaʁt]), född som Napoleone di Buonaparte, italienska: [napoleˈoːne di ˌbwɔnaˈparte], men tog namnet Napoleon I under sin regeringstid som kejsare av Frankrike), född 15 augusti 1769 i Ajaccio på Korsika, död 5 maj 1821 på Sankta Helena i Sydatlanten, var Frankrikes kejsare från 18 maj 1804 till 6 april 1814 och återigen (under de hundra dagarna) från 20 mars till 22 juni 1815.^[1]

Som överbefälhavare för den franska militärmakten erövrade och härskade han över större delen av västra och centrala Europa och innehade ett par år även makten i Egypten. Det misslyckade fälttåget mot Ryssland försvagade sedan hans position, vilket så småningom ledde till det slutgiltiga nederlaget vid slaget vid Waterloo och hans fall. Sedan Napoleon förlorat slaget i Waterloo blev han avsatt och förvisad till den isolerade ön Sankta Helena mitt ute på Atlanten. Där dog han sex år senare.

Få personer i historien har blivit mer omtalade och föremål för forskning än Napoleon. Hans historiska betydelse är omdiskuterad. De olika synsätten på honom har ofta skapat debatt och oenighet. I Frankrike betraktas han av många som en nationalhjälte. Han framhävs först och främst som en stor fältherre och militär strateg, medan andra ser honom mer som en politiker och reformator. Av andra betraktas han som en stor tyrann. Napoleon är begravd i Hôtel des Invalides i Paris.