Neoklassisk nationalekonomi

Neoklassisk nationalekonomi är en teoribildning inom nationalekonomi vars genombrott traditionellt anges ha ägt rum runt 1870. Den kallas ibland även marginalism på grund av de marginalistiska resonemangens centrala betydelse. Den neoklassiska nationalekonomin har under 1900-talet varit, och är i samtiden närmast det ensidigt dominerande perspektivet inom nationalekonomin.[1][2][3] Douglas C. North, som fått Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, har bland annat hävdat "Att överge den neoklassiska teorin är att överge nationalekonomin som vetenskap."[4]

  1. ^ The crisis in economics : the post-autistic economics movement : the first 600 days. Routledge. 2003. sid. Förord. ISBN 0-203-18044-5. OCLC 252921684. https://www.worldcat.org/oclc/252921684. Läst 24 januari 2023 
  2. ^ Finlayson, Alan Christopher; Lyson, Thomas A.; Pleasant, Andrew; Schafft, Kai A.; Torres, Robert J. (2005-07). ”The “Invisible Hand”: Neoclassical Economics and the Ordering of Society1” (på engelska). Critical Sociology 31 (4): sid. 515–536. doi:10.1163/156916305774482183. ISSN 0896-9205. http://journals.sagepub.com/doi/10.1163/156916305774482183. Läst 24 januari 2023. 
  3. ^ Letters (27 december 2017). ”Beware the dangerous orthodoxy of neoclassical economics | Letters” (på engelska). the Guardian. http://www.theguardian.com/education/2017/dec/27/beware-the-dangerous-orthodoxy-of-neoclassical-economics. Läst 24 januari 2023. 
  4. ^ North, Douglass C. (1978). ”Structure and Performance: The Task of Economic History”. Journal of Economic Literature 16 (3): sid. 974. ISSN 0022-0515. https://www.jstor.org/stable/2723471. Läst 24 januari 2023. 

Developed by StudentB