Oxider

Oxider (från franskans oxyde, från oxygène - syre) kallas vissa typer av kemiska föreningar där grundämnet syre ingår. För att en förening skall kallas oxid behöver dessutom syret vara den elektronegativa beståndsdelen. De flesta grundämnen kan bilda oxider, dock inte halogenerna^{[källa behövs]} och de lättaste ädelgaserna.^[1] Ett exempel på en oxid är rost (ofta en blandning av järnoxider, men främst bestående av hematit). Olika typer av oxider förekommer normalt och rikligt i naturen,^[2] från människokroppen till jordskorpan, och är även vanliga beståndsdelar i fast materia överhuvudtaget i universum.^{[källa behövs]} Exempel på oxider som finns som mineral på jorden: Hematit Fe₂ O ₃, Kvarts SiO₂, Magnetit Fe₃O₄, Pyrolusit MnO₂, Rutil TiO₂. Även dubbla oxider förekommer i naturen, exempel kromit FeCr₂O₄. Exempel på kemiska föreningar som inte kallas oxider fastän syre ingår är fluorider, detta eftersom fluor är mer elektronnegativ än syre, ett exempel är syredifluorid, OF₂.^[1] Peroxider och superoxider innehåller mer syre än den normala oxiden exempel: väteperoxid=vätesuperoxid H₂O₂, bariumperoxid BaO₂ , kaliumperoxid K₂O₂, kaliumsuperoxid KO₂.

Det finns exempel på oxider som inte har någon enkel sammansättning exempelvis blå wolframoxid som innehåller både W(IV) och W(V), samt violett wolframoxid W₁₈O₄₉. Ett exempel på en icke stökiometrisk oxid är Cu₂O som ofta har något lägre kopparinnehåll än vad formeln anger.

En del oxider har olika färg beroende på temperatur och framställningsmetod. Ett exempel är V₂O₅.

Ferromagnetiska vid rumstemperatur är Fe₃O₄ och CrO₂.

Exempel på halvledande oxider är ZnO SnO₂ och CdO.