Persiska

Persiska
Farsi
Talas i	Iran Afghanistan (varianten dari), Tadzjikistan (varianten tadzjikiska), Uzbekistan Ryssland (varianten Tat och tadzjikiska) Kurdistan [1]
Region	Centralasien och Mellanöstern
Antal talare	130 miljoner
Status	världsspråk
Språkfamilj	Indoeuropeiska språk Persiska
Officiell status
Officiellt språk i	Iran Afghanistan (varianten dari) Tadzjikistan (varianten tadzjikiska).
Språkmyndighet	Akademien för persiskt språk och litteratur
Språkkoder
ISO 639‐1	fa
ISO 639‐2	per (B) fas (T)
ISO 639‐3	fas
SIL	PRS

Persiska (persiska: فارسی, fārsi, /fɒːɾsiː/), är ett iranskt språk inom den indoiranska grenen av de indoeuropeiska språken. Det talas främst i Iran (där kallat fārsi eller pārsi), Afghanistan (där kallat dari sedan 1964 av politiska skäl^[2]), Tadzjikistan (officiellt kallat tājik av politiska skäl av Sovjetunionen)^[3] och andra länder som historiskt varit under persiskt inflytande.

Persiska är ett av världens äldsta levande språk och omfattar tre historiska faser:

• fornpersiska (500 f.Kr.–200 e.Kr.)
• medelpersiska (200–900 e.Kr.)
• nypersiska (800 e.Kr.–nutid).

Språket kallades ursprungligen pārsi; namnet fārsi tillkom som en följd av den arabiska erövringen av Persien eftersom ljudet [p] saknas i arabiska. Termen fārsi är en endonym och ska allmänt sett inte användas om persiska på andra språk. Den är dock bruklig för att skilja mellan persiskans högspråksvarieteter – främst iransk persiska (fārsi) och afghansk persiska (dari) – vid till exempel tolkning och modersmålsangivelse.

Fornpersiskan uppstod i södra Iran och spreds från akemenidiska riket till Främre Asien och Centralasien. Dagens nypersiska utvecklades under medeltiden i städerna Bukhara och Samarkand och blev tidigt ett handelsspråk längs Sidenvägen.

Persiska är statsbärande språk i Iran och modersmål för ungefär 70 procent av befolkningen i landet. Persiskan har influerat och påverkat många av de språk som talas i andra asiatiska länder, såsom Pakistan, Indien, Turkiet och Armenien. Även i europeiska språk återfinns persiska lånord, till exempel sjal, schack, kebab och paradis.

Den högspråksvarietet av persiska som talas av en betydande del av befolkningen i Afghanistan kallas dari (fārsi-ye dari) och är så nära besläktad med iransk persiska att den betraktas som en persisk dialekt.^[4] Skillnaden mellan språkformerna kan liknas vid skillnaden mellan rikssvenskan och finlandssvenskan. Dari talas som modersmål av cirka hälften av den afghanska befolkningen och är även det dominerande språket i huvudstaden Kabul.

I Tadzjikistan är tadzjikiska officiellt språk. Även denna språkform står persiskan mycket nära och betraktas emellanåt som en persisk dialekt. Tadzjikiskan skrivs dock med det kyrilliska alfabetet och har en något annorlunda struktur, i synnerhet när det gäller vokalerna. Skillnaden mellan språkformerna kan liknas vid skillnaden mellan svenska och norska.

Vidare talas persiska (inklusive dari och tadzjikiska) av minoriteter i många av grannländerna, såsom Uzbekistan, Irakiska Kurdistan^[1], Qatar, Förenade arabemiraten och Irak, liksom av mycket stora grupper av utvandrade iranier och afghaner i framför allt USA (närmare 3 miljoner), Kanada och Västeuropa. I Sverige talas (2023) persiska av omkring 170 000 personer.^[4] Språkets markanta utbredning utanför Iran och Afghanistan beror till stor del på att persisktalande under de senaste decennierna har emigrerat från dessa länder av sociala, politiska och ekonomiska skäl.

Persiska var 2004 det fjärde vanligaste språket bland bloggar; det beräknades samma år finnas mer än 75 000 persiskspråkiga bloggar.^[5]