Predikat

Den här artikeln behandlar den språkvetenskapliga satsdelen predikat. För begreppet "predikat" inom logik, se artiklarna Första ordningens logik och Predikatlogik

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Predikat är en satsdel som normalt utgörs av eller innehåller satsens finita verb, till exempel fiskade i Erik fiskade. Därmed är predikatet också den mest centrala och mest obligatoriska satsdelen. En fullständig och avslutad mening kan bestå av endast ett predikat, till exempel uppmaningen Ät!, eller det italienska Piove (Det regnar). I språk med subjektstvång (till exempel svenskan) måste dock en grammatiskt korrekt sats oftast – om man bortser från imperativsatser – innehålla både subjekt och predikat.

Om predikatet är en flerordskonstruktion finns följande möjligheter.

• Det finita verbet är ett temporalt eller passivbildande hjälpverb vilket tillsammans med en infinit form (infinitiv, supinum eller particip) bildar en analytisk (även kallad perifrastisk) verbform.
• Det finita verbet är ett modalt hjälpverb vilket tillsammans med infinitivformen av huvudverbet bildar en satsdel.
• Predikatsverbet är utbildat med en verbpartikel.
• Predikatsverbet är ett reflexivt verb. Det är alltså försett med ett pronomen i objektsform, vilket trots detta inte betraktas som objekt, utan som en del av predikatet.

En infinitiv styrd av annat verb än hjälpverb kan ofta analyseras som objekt, till exempel Han försöker smita. Där en sådan analys inte är naturlig kan det finnas skäl att utöka kategorin hjälpverb; jfr följande exempel: Han verkar vara klok, Det visade sig vara fel.

I vissa språk kan en infinitiv fungera som satskärna, alltså som predikat, till exempel tyska Aufhören! Även predikatlösa satser förekommer, till exempel All makt åt folket!

Ett flerordspredikat är en fras vars beståndsdelar ofta är spridda i själva satsen. Då predikatet är spritt i satsen ger man det ofta en särskild markering när man gör satslösning på papper: Jag ville gärna dansa med Laila.

Predikatet brukar ibland efterfrågas med frågan "Vad händer i satsen?". Sådana frågor fungerar ofta dåligt och är inte att rekommendera.