Psaltaren | |
Ett medeltida psaltarblad | |
Judisk indelning | Ketuvim |
---|---|
Kristen indelning | Gamla Testamentet |
Kanonisk inom | Judendomen och kristendomen |
Författare och datering | |
Föreslagna författare | Kung David m.fl. |
Datering | 900-talet–300-talet f.Kr. |
Originalspråk | Hebreiska |
Innehåll | |
Huvudsaklig genre | Poesi |
Antal kapitel | 149–155 |
Psaltaren är en skrift i judendomens Ketuvim, och även en bok i Gamla testamentet i Bibeln. Den är i sin nuvarande form en samling av delvis mycket gamla texter, tillkomna under en lång period, bearbetade och samlade i det som nu kallas Psaltaren. De yngsta delarna är från c:a 300-talet f Kr. De äldsta är många hundra år äldre, men ständigt bearbetade tills de någon gång på 300-talet fick sin nuvarande form. Ursprungsspråket är hebreiska. På 200-talet f Kr översattes Psaltaren till grekiska, och det är från en avskrift av denna översättning som namnet Psaltaren kommer, grekiska Psalt'aerion, vilket är en direktöversättning av det hebreiska nebael, ett stränginstrument som användes i kulten. I den grekiska översättningen Septuaginta kallas skriften vanligen B'iblos psalm'on, psalmernas bok. I den hebreiska bibeln kallas skriften Tehellím, lovsångerna. En bok som innehåller Psaltaren kallas psalterium[1].