Qingdynastin | ||||
大清国 Dà Qīng guó (kinesiska) Daicing gurun (manchuiska) | ||||
| ||||
Flagga | ||||
Qing-dynastins utbredningsområde år 1890. | ||||
Huvudstad | Peking (1644-1912) | |||
Språk | kinesiska, manchuiska | |||
Religion | Konfucianism | |||
Statsskick | khanat, absolut monarki | |||
Sista kejsare | Puyi (med Zaifeng som regent) | |||
Sista premiärminister | Yuan Shikai | |||
Bildades | 1644 | |||
– bildades genom | erövring | |||
– bildades ur | Mingdynastin m.fl. | |||
Upphörde | 12 februari 1912 | |||
– upphörde genom | Revolution, Puyis abdikation | |||
– uppgick i | Republiken Kina | |||
Areal | 14 700 000 km² (1790, inklusive vassallstater) | |||
Folkmängd | 301 000 000 (1790, uppskattning) | |||
Valuta | tael | |||
1Uppskattad folkmängd. |
Qingdynastin (大清国; Dà Qīng guó) var den sista kejsardynastin som regerade Kina. Qingdynastin grundades 1616 som ”Senare Jindynastin” av Nurhaci, en manchu av klanen Aisin-gioro, men bytte namn till Qingdynastin 1636. Qing ersatte Mingdynastin som Kinas regerande dynasti 1644 och imperiet expanderade militärt och ekonomiskt fram till 1790-talet till ett av världshistoriens största imperier.[1] Under 1800-talet förbyttes detta i inre och yttre oroligheter och Qing störtades genom Xinhairevolutionen 1911 för att efterföljas av Republiken Kina, även om den siste kejsaren abdikerade först i början av 1912 och behöll sin titel till 1924.