Regeringschef

Regeringschef, inte att förväxla med statschef, är en generisk benämning på den ämbetsinnehavare som är vanligtvis den förste bland jämlikar (primus inter pares) i en suverän stats ledningsorgan (kabinett, ministär, regering eller statsråd) och som leder det organets arbete i dess utövande av verkställande makt. Ofta är det också regeringschefen som formellt eller informellt utser övriga ministrar. En av de övriga ministrarna har ibland även en roll som ställföreträdande regeringschef.

I ett parlamentariskt system är regeringschefen beroende av att erhålla stöd i den lagstiftande församlingen för att kunna kvarstå i ämbetet. I länder som tillämpar full presidentialism är statschefen också samtidigt regeringschef, till exempel Burmas president och USA:s president. Begreppet regeringschef förekommer i Wienkonventionen om traktaträtten (artikel 7) där det framgår att en regeringschef, likt en statschef och utrikesminister, kan företräda sin stat utan någon särskild fullmakt.^[1][2]

Titeln för regeringschefer varierar i olika länder. I exempelvis Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige används titeln statsminister. Andra titlar som förekommer runt om i världen i olika variationer är: chefsminister, förbundskansler, förste minister, kansler, konseljpresident, ministerpresident, premiärminister, president, rikskansler och storvesir.