Richard Nixon

Uppslagsordet ”Nixon” leder hit. För personer med namnet Nixon, se Nixon (namn). För andra betydelser, se Nixon (olika betydelser).
Richard Nixon


Tid i befattningen
20 januari 19699 augusti 1974
Vicepresident Spiro Agnew (1969–1973)
Gerald Ford (1973–1974)
Företrädare Lyndon B. Johnson
Efterträdare Gerald Ford

Tid i befattningen
20 januari 195320 januari 1961
President Dwight D. Eisenhower
Företrädare Alben W. Barkley
Efterträdare Lyndon B. Johnson

Ledamot av USA:s senat från Kalifornien
Tid i befattningen
4 december 19501 januari 1953
Företrädare Sheridan Downey
Efterträdare Thomas Kuchel

Ledamot av USA:s representanthus från Kaliforniens 12:e distrikt
Tid i befattningen
3 januari 19471 december 1950
Företrädare Jerry Voorhis
Efterträdare Patrick J. Hillings

Född Richard Milhous Nixon
9 januari 1913
USA Yorba Linda, Orange County, Kalifornien, USA
Död 22 april 1994 (81 år)
USA New York, New York, USA (stroke)
Gravplats Richard Nixon Presidential Library and Museum
Nationalitet Amerikansk
Politiskt parti Republikanerna
Alma mater Whittier College (B.A.)
Duke University (LL.B.)
Yrke Advokat
Ministär Regeringen Nixon
Religion Kväkare
Maka Pat Nixon (g. 1940–hennes död 1993)
Barn Tricia Nixon Cox
Julie Nixon Eisenhower
Namnteckning Richard Nixons namnteckning
Militärtjänst
Tjänstetid 1942–1946
Grad Örlogskapten
Enhet USA:s flotta
Slag/Krig Stillahavskriget (Andra världskriget)

Richard Milhous Nixon, född 9 januari 1913 i Yorba Linda i Orange County i Kalifornien, död 22 april 1994 i New York i New York, var en amerikansk jurist och republikansk politiker som var USA:s president åren 1969–1974. Före presidentskapet hade han varit USA:s vicepresident åren 1953–1961 under Dwight D. Eisenhowers presidentskap samt ledamot i senaten för Kalifornien åren 1950–1953.

Nixon var under hela sin karriär medlem i republikanska partiet. Hans tid som president är omskriven av flera orsaker; dels för sin diplomatiska utrikespolitik förenad med en pragmatisk inrikespolitik med betoning på statsintervention, dels för att han är den förste och ende amerikanske president i modern tid som har avgått i förtid. Han avgick för att inte riskera att bli avsatt av kongressen i en riksrätt. Den så kallade Watergateaffären hade då lett till att största delen av det amerikanska folket tappat förtroende för Nixon, mindre än två år efter att han blivit omvald i presidentvalet 1972 med 521 av de 538 elektorsrösterna före George McGovern.[1]

Som president indexerade Nixon socialförsäkringssystemet med bland annat HMO Act of 1973, inrättade en federal drog- och cancerpolitik (War on Drugs, War on Cancer), förespråkade hårdare vapenlagar (eftersom han tyckte att en idealisk värld inte innehöll handeldvapen), slopade guldmyntfoten, inrättade det amerikanska miljödepartementet EPA och införde pris- och lönekontroller samt det första verkliga kvoteringsprogrammet för svarta. Nixons person är kontroversiell på grund av hans utrikespolitik, som anses ha fördröjt fredsförhandlingar i Vietnamkriget med flera år samt gynnat störtandet av Salvador Allendes regering i Chile genom CIA-stöd till det kidnappningsförsök i vilket arméchefen René Schneider omkom 1970. Även hans nya politik mot Kina, den så kallade "pingpongdiplomatin", är kontroversiell i olika läger, men ses av andra som hans viktigaste bestående arv. Folkrepubliken Kina erkändes 1971 av FN och 1978 av USA, som följd av de närmanden som företogs av Nixon och Henry Kissinger.

Nixons administration är hittills den enda under vilken inga avrättningar genomfördes i USA, vare sig av federala eller av delstatliga myndigheter (Gary Gilmore avrättades i Utah tre dygn före hans efterträdare Gerald Fords avgång).

  1. ^ ”United States Presidential Election 1972”. en.wikipedia.org. Läst 23 augusti 2018.

Developed by StudentB