Romerska provinser

Romerska riket
Historia
Organisation
Kultur

En romersk provins (latin: provincia, pl. provincae) var det romerska rikets största territoriella och administrativa enhet i de områden man kontrollerade utanför Italiska halvön.

Provinsernas invånare var varken romerska medborgare eller bundsförvanter, utan undersåtar. Romarna ensamt styrde provinserna, förvaltade dem och drog stor nytta av dem i materiellt avseende.[1] Provinsernas jord blev skattepliktig till romarna och den skatt de hade att betala kallades vectigal. Provinsjordens skatteplikt härledde romarna teoretiskt ur förhållandet att de i romerska folkets namn gjorde anspråk på provinsernas jord såsom en romerska folkets egendom, dominium soli.[1]

En provins styrdes av en ståthållare som var antingen en före detta konsul, som då hade titeln prokonsul, eller en före detta praetor som då hade titeln propraetor. Ståthållaren var tillsatt sitt ämbete för en period om ett år. Ett senare undantag från denna regel var provinsen Egypten som Augustus inkorporerade i riket efter Kleopatras död och som styrdes av en guvernör av betydligt lägre rang.

Ståthållarna tilldelades sina provinser i början av året, antingen genom lottdragning eller, i synnerhet när det handlade om provinser som drabbades av invasioner eller uppror, genom direkt tillsättning. I det senare fallet var det i allmänhet erfarna och betrodda prokonsuler eller propraetorer som tillsattes.

Antalet legioner i en provins varierade efter behov. Till exempel hade Lusitania 14 e.Kr. ingen permanent legion över huvud taget samtidigt som Germania Inferior vid den oroliga gränsen längs med floden Rhen härbärgerade fyra legioner. De mest problematiska provinserna var de mest begärliga bland prokonsulerna eftersom oroligheter betydde krig och krig betydde möjlighet till plundring och slavar som kunde säljas med god förtjänst.

Sicilia (dagens Sicilien) blev den första romerska provinsen 241 f.Kr. efter att ha erövrats under det första puniska kriget (264241 f.Kr.).

Därefter varierade både antalet provinser och storleken på dem med tiden. Pannonien och Moesia delades till exempel upp i mindre provinser för att garantera att en enda guvernör inte fick kontroll över för mycket makt.

Den romerska republiken slutade i det inbördeskrig som ledde fram till den period som brukar kallas principatet. Under denna period tillsatte kejsar Augustus och hans efterträdare ståthållare i provinserna längs med imperiets mest omstridda gränser. Dessa provinser blev kejserliga romerska provinser. De övriga provinserna var senatsprovinser där ståthållarna tillsattes av senaten.

  1. ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”420 (Världshistoria / Forntiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/1/0440.html. Läst 6 juni 2021. 

Developed by StudentB