Back رودلف باهرو Arabic رودلف باهرو ARZ Rudolf Bahro Catalan Rudolf Bahro German Rudolf Bahro English Rudolf Bahro Spanish Rudolf Bahro Finnish Rudolf Bahro Italian Rudolf Bahro NB Rudolf Bahro Polish

Rudolf Bahro

Rudolf Bahro
Född18 november 1935[1][2]
Świeradów-Zdrój[3], Polen
Död5 december 1997[2] (62 år)
Berlin[4]
BegravdDorotheenstädtischer Friedhof
Medborgare iTyskland och Östtyskland
Utbildad vidHumboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningPolitiker[5], författare, filosof[5], journalist
Noterbara verkunknown value och unknown value
Politiskt parti
Tysklands socialistiska enhetsparti
De gröna
Utmärkelser
Carl von Ossietzky-medaljen (1978)
Deutscher Memorial Prize (1978)
Redigera Wikidata
Rudolf Bahro i december 1989

Rudolf Bahro, född 18 november 1935 i Bad Flinsberg, Niederschlesien, död 5 december 1997 i Berlin, var en tysk filosof och politiker, mest känd som östtysk dissident och som förespråkare för ekosocialism.

Bahro häktades i DDR den 23 augusti 1977 och dömdes till åtta års fängelse. Men efter internationella påtryckningar fick han lämna DDR för Förbundsrepubliken (Västtyskland) i samband med DDR:s 30-årsjubileum i oktober 1979. I Västtyskland engagerade han sig i miljöpartiet Die Grünen.[6]

Bahro kom 1983 i kontakt med den indiske gurun Bhagwan Shree Rajneesh – senare kallad Osho. Efter Berlinmurens fall 1989 – men före Tysklands återförening – återgick Bahro till att bli medborgare i DDR.[7]

Bahro gjorde sig känd för att kalla samhällssystemet i Östeuropa för den reellt existerande socialismen. Undertiteln till Bahros huvudverk Alternativet är på svenska Till kritiken av den reellt existerande socialismen. Denna alluderar dels på Karl Marx bok Till kritiken av den politiska ekonomin, dels på Karl Marx och Friedrich Engels trebandsverk Kapitalet, vars undertitel på svenska är Kritik av den politiska ekonomin.

Bahro var också expert på tonsättaren Ludwig van Beethoven. Hans bok Tidens stora fuga: exemplet Beethoven och sju dikter från 1979 utkom 1980 i svensk översättning av Horace Engdahl.

Bahro dog av en ovanlig cancerform. När myndigheterna fann en strålningsmaskin i en av cellerna började Myndigheten för Stasiarkivet undersöka om det var möjligt om radioaktiv strålning använts mot dissidenter. Man fann att Stasi använt radioaktiv strålning för att märka personer och saker de ville spåra. De använde bestrålade nålar de kunde fästa vid kläder, radioaktiva magneter vid bilar, radioaktiva sprayer mot personer i en folksamling eller över ett golv så att de gick att spåra etc. Rudolf Bahros manuskript var bestrålade så att de kunde spåras till sina mottagare.[8]

  1. ^ Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 51776.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000015163, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 2 april 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Andersson, Ingemar: Arbetsdelning, subalternitet och alienation i den reellt existerande socialismen: Rudolf Bahro och det marxistiska alienationsbegreppet. B-uppsats i statskunskap vid Högskolan i Örebro september 1983.
  7. ^ Helmfrid, Hillevi: Två gröna ideologier: Arne Naess och Rudolf Bahro, en jämförelse. Uppsats i kursen Miljö och naturresurser i samhällsplaneringen, Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 1990
  8. ^ Funder, Anna (2018). Stasiland. sid. 198 

Developed by StudentB