Runsvenska

Runsvenska är ett språk, eller en första period i det svenska språkets historia. Perioden inleds ca 800, då urnordiskan genomgått stora förändringar, och täcker den resterande tiden i Sverige när folkspråket endast skrevs med runor, varav namnet.^[1]

Runstenar slutade resas omkring år 1100, men runorna fortsatte användas.^[2] Traditionellt avslutas perioden därför ca 1225, då äldre västgötalagen, den äldsta texten skriven med latinska bokstäver på svenska, skall ha sammanställts.^[1]^[3] Nationalencyklopedin anger istället 1100 som slut på perioden.^[3]

^ [a b] ”Frågor och svar om språk - Institutet för språk och folkminnen”. www.isof.se. http://www.isof.se/sprak/sprakradgivning/fragor-och-svar-om-sprak.html. Läst 15 april 2020.
^ ”Runor efter vikingatiden”. www.raa.se. https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/runskolan/runor-efter-vikingatiden/. Läst 15 april 2020.
^ [a b] ”runsvenska - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/runsvenska. Läst 9 april 2020.

[ISOF-1] [a b] ”Frågor och svar om språk - Institutet för språk och folkminnen”. www.isof.se. http://www.isof.se/sprak/sprakradgivning/fragor-och-svar-om-sprak.html. Läst 15 april 2020.

[2] ”Runor efter vikingatiden”. www.raa.se. https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/runskolan/runor-efter-vikingatiden/. Läst 15 april 2020.

[NE-3] [a b] ”runsvenska - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/runsvenska. Läst 9 april 2020.

[1]

[2]

[3]