Sakrament

Sakrament (latin sacramentum, av sacer, ”helig”^[1]) är för stora delar av kristendomen en helig, av Gud instiftad, rit, ceremoni eller kulthandling, men även beteckning för riters synliga element (såsom brödet och vinet i nattvarden).^[2] Begreppet används inom västkyrkans teologi och de med Rom unierade östkyrkorna. De ortodoxa kyrkorna kallar samma fenomen mysterier.^[3] Inom flertalet frikyrkor, exempelvis baptismen och pingströrelsen, talar man istället om förrättning (eng ordinance), exempelvis dopförrättning. Frälsningsarmén praktiserar inte sakrament i gudstjänstordningen därför att man vill koncentrera sig på verkligheten bakom symbolerna, men medlemmarna kan besöka andra kyrkor för att ta del av sakrament.

Med begreppet sakrament betecknas kristendomens mest centrala heliga handlingar. Termen myntades tidigt av västkristna teologer, då ordet sakramentum fick tjäna som översättning av det grekiska μυστήριον, mysterion, "hemlighet", som återfinns i Nya Testamentet. Detta är också bakgrunden till att sakramenten kallas mysterier i de ortodoxa kyrkorna.

Enligt romersk-katolsk och ortodox teologi efterlämnade Jesus åt den kyrka han grundat dels den kristna uppenbarelsen (läran), dels nådemedel (sakramenten). Sakramentet är en helig handling som genom att symboliskt gestalta nådens verkan på ett hemlighetsfullt sätt förmedlar denna nåd till människorna. Så till exempel dopets vatten (vattnet är ett ämne som renar) som symboliserar nådens renande från synd och därigenom åstadkommer denna verkan.

Sakramentsbegreppet kan om andra religioner användas analogiskt, men utgör då en liknelse, en bild.