Schumandeklarationen

Schumandeklarationen, eller Schumanplanen, var en plan som Robert Schuman, dåvarande utrikesminister i Frankrike, presenterade i ett tal den 9 maj 1950. Planen gick huvudsakligen ut på att upprätta en europeisk kol- och stålgemenskap mellan Frankrike och Västtyskland i syfte att skapa ett enat Europa efter andra världskriget.^[1]

Deklarationen handlade om hur kol- och stålindustrin i Frankrike kunde samarbeta med den i Västtyskland genom gemensam kontroll och hur detta skulle gradvis kunna öppna upp för ett federalt Europa. Eftersom kol- och stålindustrin var krigsindustrins bas skulle den gemensamma kontrollen av dessa industrier säkra den framtida freden i Europa. Organisationen skulle även vara öppen för andra europeiska länder.

Den 18 april 1951, knappt ett år efter talet, blev Schumans förslag verklighet när företrädare för Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland undertecknade Parisfördraget. Efter att fördraget hade ratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser kunde det träda i kraft den 23 juli 1952. Därmed upprättades världens första överstatliga organisation i form av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).

Talet var startskottet för bildandet av Europeiska gemenskaperna, föregångaren till Europeiska unionen, och högtidlighålls årligen under Europadagen den 9 maj.