Science fiction är en genre inom litteratur och film där bärande element i intrig eller miljö har inslag grundade på vetenskapliga eller teknologiska spekulationer. Begreppet förkortas sedan 1920-talet på svenska oftast som sf, på brittisk engelska SF och på amerikansk engelska sci-fi. En enklare distinktion är att sf används av författare och fandom, medan sci-fi är journalist-jargong.[1] Vissa hävdar[2] att sf och sci-fi syftar på olika genrer, där den förra betecknar den "egentliga" science fiction-genren, medan den senare har börjat användas på svenska och då skulle syfta på action- eller äventyrsberättelser i rymdmiljö, detta är dock en uppdelning som debatteras livligt [3] och inte sällan används sci-fi som synonymt med sf. Internationellt används ofta motsvarigheter till ordet "vetenskapsfantastik" (ryska: nautjnaja fantastika) och en föreslagen äldre svensk översättning är "vetsaga" vilket inte fått någon större spridning.[4]
Historiskt sett har fantasy och science fiction till stor del gemensamma rötter.[5] Termen science fiction, bildat av de engelska orden för vetenskap (science) och skönlitteratur (fiction), myntades av tidskriftsutgivaren och -redaktören Hugo Gernsback under 1920-talet.[6] 1926 definierade Gernsback vad han kallade för scientification, i den egna tidskriften Amazing Stories, som naturvetenskapliga äventyrsberättelser med tydliga didaktiska inslag. Enligt Gernsback skulle dessa berättelser vara skrivna med stor vetenskaplig korrekthet och han angav att en berättelse idealt skulle bestå av 75% litteratur och 25% vetenskap. Senare förvanskade han sitt eget begrepp och kallade det istället för Scientifiction. 1929 använde han så begreppet Science fiction för första gången vilket skedde i det första numret av hans tidskrift Science Wonder Stories.[7]
John-Henri Holmberg definierar i Inre landskap och yttre rymd science fiction på två sätt, dels att det är "realistiska spekulationer i alternativ och förändring",[8] dels att det snarare är författarens inställning till sitt verk än form eller tematiskt innehåll som gör att ett verk kan sägas vara science fiction.[9] Den sistnämnda varianten ligger nära författaren och kritikern Damon Knights åsikt att "Science fiction är det jag pekar på när jag säger 'science fiction'.". Inom science fiction ryms allt från tunga verk som lodar i det mänskliga djupet, till rena tekniska teorier, till nästan sagolika berättelser som inte sällan gränsar till fantasy, och därtill en hel uppsjö av kioskpocketkultur samt rena såpor i rymdmiljö. Dock har inom science fiction utvecklats några distinkta underavdelningar, som har en del karakteristiska drag gemensamt, exempelvis cyberpunken och dystopierna; dessa två har en del gemensamt, men skiljer sig ändå på en del viktiga punkter.
Ett centralt begrepp inom sf, som går tillbaka på 1940-talet, är den känsla som på engelska kallas "Sense of Wonder" och som infinner sig, när man träffar på riktigt bra sf.[10] Den närmaste svenska parallellen är när man häpnar över något som är oväntat, storslaget, banbrytande, klurigt eller fantastiskt; antingen ett eller flera av dessa begrepp i kombination. "Sense of Wonder" är ofta med i motiveringar till de priser som delas ut till verk av framstående författare i genren.[11]