Slaget vid el-Alamein

Slaget vid el-Alamein
Del av Ökenkriget

24 oktober 1942: Brittiska soldater attackerar.
Ägde rum 23 oktober – 4 november 1942
Plats El Alamein, Egypten
Resultat Avgörande allierad seger
Stridande
Allierade:
Storbritannien Storbritannien
Australien Australien
Brittiska Indien Indien
Nya Zeeland Nya Zeeland
Polen Polen
Sydafrikanska unionen Sydafrika
Fria franska styrkorna Fria franska styrkorna
Kungariket Grekland Grekland
Axelmakterna:
Nazityskland Tyskland
Kungariket Italien Italien
Befälhavare och ledare
Storbritannien Harold Alexander
Storbritannien Bernard Montgomery
Nazityskland Erwin Rommel
Nazityskland Georg Stumme 
Kungariket Italien Ettore Bastico
Styrka
195 000 man
1 029 stridsvagnar
435 pansarbilar
730 – 750 flygplan (530 användbara)
892 – 908 artilleripjäser
1 451 pansarvärnskanoner
116 000 man
547 stridsvagnar
192 pansarbilar
770 – 900 flygplan (480 användbara)
552 artilleripjäser
496 pansarvärnskanoner – 1 063
Förluster
13 560 förluster
332 – ~500 stridsvagnar
111 kanoner
97 flygplan
30 542 förluster
~500 stridsvagnar
254 kanoner
84 flygplan

Slaget vid el-Alamein, eller mer korrekt andra slaget vid el-Alamein, utkämpat mellan den 23 oktober och den 4 november 1942, var en viktig vändpunkt i Ökenkriget under andra världskriget.[1] Sedan första slaget vid el-Alamein hade stoppat den tyska framryckningen mot Suezkanalen tog general Bernard Montgomery över befälet från Claude Auchinleck över det brittiska samväldets åttonde armé. Den allierade segern innebar att krigslyckan i det nordafrikanska ökenkriget vände.

El Alamein (العلمين) är ett järnvägssamhälle i Egypten, vid Medelhavets kust, cirka 100 km väster om Alexandria.[1]


Developed by StudentB