Strategi

Strategi (av grek. στρατηγία, strategi'a, strategs ämbete eller myndighet^[1]), är inom krigsvetenskapen och statsvetenskapen läran om hur olika maktinstrument kan användas för att uppnå politiska målsättningar. I överförd bemärkelse kan strategi avse övergripande metoder iför att uppnå vissa målsättningar under till del osäkra förhållanden även inom andra områden. En metod för att indela studier och utövande av krigföring utgår från begreppet krigföringens nivåer. I denna indelning utgör strategi den högsta krigföringsnivån, de andra två är den operationella nivån och den taktiska nivån.^[2]

I sin ursprungliga betydelse avser strategi läran om hur militärmakt nyttjas för att segra i en militär konflikt, i kontrast mot taktik som avser konsten att vinna ett slag. Den schweiziske militärteoretikern Antoine-Henri Jomini hävdade härvidlag att strategi är konsten att föra krig inom hela det militära operationsområdet. Med den preussiske militärteoretikern Carl von Clausewitz inträdde ett paradigmskifte där definitionen inte längre utgick från en praktisk nivå.^[3] Istället definierade Clausewitz strategi som "läran om stridens utnyttjande för att nå krigets syfte".^[4] Clausewitz menade vidare att kriget i sig ska ses som en politisk företeelse och att krigets syfte är att uppnå politiska målsättningar. Därmed att strategi behandlar hur militärmakt ska insättas för att uppnå politiska mål.

I modern diskurs har begreppet strategi breddats och avser inte endast användningen av militärmakt utan alla maktinstruments nyttjande för att uppnå politiska målsättningar. Detta har föranlett introduktionen av begreppet grand strategy som ibland på svenska benämns säkerhetsstrategi. Säkerhetsstrategi innefattar då en stats samtliga maktinstrument medan den rent militära delen av strategi betecknas militärstrategi.^[5][6]