| Sveriges historia | |
 Denna artikel ingår i en artikelserie | |
| Tidsaxel | |
|---|---|
| Förhistorien (c:a 12 000 f.Kr.–1050 e.Kr.) | |
| Äldre medeltiden (1050–1250) | |
| Folkungatiden (1250–1389) | |
| Kalmarunionen (1389–1520) | |
| Äldre vasatiden (1521–1611) | |
| Stormaktstiden (1611–1721) | |
| Frihetstiden (1719–1772) | |
| Gustavianska tiden (1772–1809) | |
| Union och ny konstitution (1809–1866) | |
| Industrialiseringen (1866–1905) | |
| 1900-talets början (1905–1914) | |
| Första världskriget (1914–1918) | |
| Mellankrigstiden (1918–1939) | |
| Depressionen (1929–1939) | |
| Andra världskriget (1939–1945) | |
| Efterkrigstiden (1945–1967) | |
| Slutet av kalla kriget (1968–1991) | |
| Nutiden (1991–) | |
| Ämnen | |
| Regenter • Statsministrar | |
| Krig • Freder | |
| Militärhistoria • Ekonomisk historia • Vetenskapshistoria |
Sverige under Kalmarunionens tid behandlar Sveriges historia mellan åren 1389 och 1524, då Sverige tillsammans med Danmark och Norge ingick i Kalmarunionen.
De nordiska länderna förenades i praktiken 1389 och formellt 1397 i Kalmarunionen. Unionen blev en motvikt mot den nordtyska Hansan. Ett återkommande stridsämne var maktfördelningen mellan centrum och riksråden i de tre länderna, något som ledde till att det i Sverige valdes riksföreståndare. Kampen om makten mellan Danmark och Sverige medförde att Skåne och Götaland härjades av trupper vid flera tillfällen.
Efter att ha brutit sig ut ur unionen vid tre tidigare tillfällen, gjorde Sverige i praktiken det för sista gången 1523, med valet av Gustav Vasa som kung, vilket formaliserades 1524 i och med Malmö recess.