Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Den källa som redovisas är 6 år äldre än nu gällande kommunallag och mer än 13 år gammal. Därutöver finns endast en uttydning av en förkortning. Artikeln skulle även stärkas av att förses med fotnoter. (2024-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Sveriges kommuner är (år 2024) 290 politiska och administrativa enheter fördelade mellan landets 21 län. I 1974 års regeringsform används benämningen ”kommun på lokal nivå" för att skilja kommunerna från regionerna som formellt är en "kommun på regional nivå".[1] Sverige har en enhetlig kommuntyp och ingen rangordning och inga privilegier förekommer. Sveriges kommuner är, i internationell jämförelse, ytmässigt stora och omfattar i allmänhet såväl tätbebyggelse som landsbygd. Den tätort som är huvudort i en kommun benämns centralort.[källa behövs]
Kommunernas verksamhet regleras genom kommunallagen från 2017.[2]
En kommun bildas genom beslut av riksdagen och i detta beslut fastslås också kommunens namn, medan beslut om kommunens vapen däremot sedan 1970-talet tas av kommunen själv.
I varje kommun finns en folkvald församling, kommunfullmäktige, som beslutar om kommunens frågor; kommunstyrelsen, utsedd av kommunfullmäktige, leder verksamheten. Kommunfullmäktige utser sedan personer till de olika nämnderna, utskotten i kommunen och till exempelvis tingsrätten. Verksamheten finansieras av kommunalskatter, avgifter och statsbidrag. Kommunala beslut kan överklagas antingen genom laglighetsprövning eller förvaltningsbesvär.
Vissa kommuner, speciellt större, kan ha kommundelsnämnder (ibland med andra benämningar som områdesnämnd eller stadsdelsnämnd). Alla kommuner är vidare indelade i distrikt (före 2016 församlingar), totalt 2 523 stycken, som tjänar en viss roll inom folkräkning och valsystem.