Talmud

Talmud (hebreiska: תַּלְמוּד, studium, lära) är judarnas stora efterbibliska skriftsamlingar. Storleken varierar med olika utgåvor, men en fritt tillgänglig engelsk översättning från 1918 omfattar 3 225 sidor.^[1] Här finns bland annat de skriftlärdas stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar. Samtliga auktoriteter som åberopas i Talmud levde före år 500 e.Kr.

Talmuds omfång är stort och tar upp flera frågor som kan dyka upp i människors liv: förhållandet till Gud och förhållandet mellan människor. Talmud är näst efter Tanach (den hebreiska bibeln) judendomens viktigaste skrift. Skriften består av Mishna samt kommentaren till denna, Gemara. Det är den viktigaste källan till judisk lag och etik.

Talmud finns i två versioner: dels den jerusalemska Talmud (Jerushalmi), dels den babyloniska Talmud (Bavli) som är mer än tre gånger så omfattande och har kommit att dominera judendomens tradition. De två versionerna utarbetades i Babylon respektive Israel. Oftast räknar man med att den första stora samlingen, den israeliska Talmud, blev färdig under 400-talet e.Kr.^[2]