Sankt Thomas av Aquino | |
Thomas av Aquino, postumt porträtt (1476) av Carlo Crivelli | |
Kyrkolärare | |
---|---|
Född | omkring 1225 Roccasecca, Lazio |
Död | 7 mars 1274 Fossanova-klostret nära Priverno, Lazio |
Vördas inom | Katolska kyrkan |
Helgonförklarad | 18 juli 1323, Avignon av Johannes XXII |
Förklarad kyrkolärare | 11 april 1567 av Pius V |
Helgedom | Jakobinkyrkan i Toulouse, Frankrike. |
Helgondag | 28 januari (tidigare 7 mars) |
Attribut | Summa Theologica, en modell av kyrkan, solen |
Skyddshelgon för | Utbildningsinstitutioner, Doctor Angelicus, Doctor Communis |
Thomas av Aquino (latin: Thomas Aquinas), född omkring 1225 i Roccasecca i Lazio, död 7 mars 1274 på Fossanova-klostret nära Priverno i Lazio, var en italiensk dominikanbroder, katolsk präst, teolog och filosof. Thomas av Aquino kanoniserades 1323 och vördas som helgon inom den katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 28 januari.
Thomas betraktas allmänt som den främste av de romersk-katolska teologerna, vilket bland annat har givit honom tillnamnen Doctor Angelicus och Doctor Communis, den änglalike och allmänne kyrkoläraren.[1] Den teologiska och filosofiska lära han kom att bilda kallas thomism. Han räknas också som en av de främsta företrädarna för skolastiken.
Thomas av Aquino anpassade Aristoteles filosofiska system till den kristna tron. Aristoteles menade att universum var evigt, något som inte konventionellt stämmer överens med kristendomens uppenbarelse, som berättar om universums skapelse och skapare. Filosofen Gaven Kerr argumenterar för samspelet mellan skapelse och universums evighet inom kontexten av Thomas av Aquinos skrifter. I sina rent filosofiska argument för Guds existens utgår Thomas som regel ifrån att universum är evigt, eftersom han ansåg att detta var mest övertygande.[2] Att universum en gång skapats, och alltså "börjat existera", är något man enligt Thomas inte kan bevisa filosofiskt, utan något man som kristen måste tro på i enlighet med uppenbarelsen.[3]