Thomas av Aquino

Sankt Thomas av Aquino
Sankt Thomas av Aquino
Sankt Thomas av Aquino
Thomas av Aquino,
postumt porträtt (1476) av Carlo Crivelli
Kyrkolärare
Föddomkring 1225
Roccasecca, Lazio
Död7 mars 1274
Fossanova-klostret nära Priverno, Lazio
Vördas inomKatolska kyrkan
Helgonförklarad18 juli 1323, Avignon av
Johannes XXII
Förklarad kyrkolärare11 april 1567 av
Pius V
HelgedomJakobinkyrkan i Toulouse, Frankrike.
Helgondag28 januari
(tidigare 7 mars)
AttributSumma Theologica, en modell av kyrkan, solen
Skyddshelgon förUtbildningsinstitutioner, Doctor Angelicus, Doctor Communis

Thomas av Aquino (latin: Thomas Aquinas), född omkring 1225 i Roccasecca i Lazio, död 7 mars 1274Fossanova-klostret nära Priverno i Lazio, var en italiensk dominikanbroder, katolsk präst, teolog och filosof. Thomas av Aquino kanoniserades 1323 och vördas som helgon inom den katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 28 januari.

Thomas betraktas allmänt som den främste av de romersk-katolska teologerna, vilket bland annat har givit honom tillnamnen Doctor Angelicus och Doctor Communis, den änglalike och allmänne kyrkoläraren.[1] Den teologiska och filosofiska lära han kom att bilda kallas thomism. Han räknas också som en av de främsta företrädarna för skolastiken.

Thomas av Aquino anpassade Aristoteles filosofiska system till den kristna tron. Aristoteles menade att universum var evigt, något som inte konventionellt stämmer överens med kristendomens uppenbarelse, som berättar om universums skapelse och skapare. Filosofen Gaven Kerr argumenterar för samspelet mellan skapelse och universums evighet inom kontexten av Thomas av Aquinos skrifter. I sina rent filosofiska argument för Guds existens utgår Thomas som regel ifrån att universum är evigt, eftersom han ansåg att detta var mest övertygande.[2] Att universum en gång skapats, och alltså "börjat existera", är något man enligt Thomas inte kan bevisa filosofiskt, utan något man som kristen måste tro på i enlighet med uppenbarelsen.[3]

  1. ^ Pius XI, Studiorum Ducem 11 (29 juni 1923), AAS, XV ("non modo Angelicum, sed etiam Communem seu Universalem Ecclesiae Doctorem").
  2. ^ ”Liber 1, Caput 13, Nr 30”. Summa Contra Gentiles. Arkiverad från originalet den 11 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150611090728/http://dhspriory.org/thomas/ContraGentiles1.htm#13. Läst 25 juni 2015. ”[V]ia efficacissima ad probandum Deum esse est ex suppositione aeternitatis mundi, qua posita, minus videtur esse manifestum quod Deus sit. – Det mest verksamma sättet att bevisa att Gud existerar är att utgå ifrån antagandet att världen är evig; om man utgår ifrån det verkar det mindre uppenbart att Gud existerar.” 
  3. ^ ”I. 46, 2 co.”. Summa Theologica. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626125013/http://www.dhspriory.org/thomas/summa/FP/FP046.html#FPQ46A2THEP1. Läst 25 juni 2015. ”Respondeo dicendum quod mundum non semper fuisse, sola fide tenetur, et demonstrative probari non potest – Jag svarar: Endast i kraft av tron anses världen inte alltid ha varit; detta kan inte bevisas genom förnuftsargument” 

Developed by StudentB