Tony Blair | |
Blair 2010.
| |
Tid i befattningen 2 maj 1997–27 juni 2007 | |
Monark | Elizabeth II |
---|---|
Ställföreträdare | John Prescott |
Företrädare | John Major |
Efterträdare | Gordon Brown |
Född | Anthony Charles Lynton Blair 6 maj 1953 Edinburgh, Skottland, Storbritannien |
Politiskt parti | Labour Party |
Alma mater | St John's College, Oxford |
Yrke | Advokat |
Religion | Anglikansk (före 2007) Romersk-katolsk (2007-idag) |
Residens | Connaught Square |
Maka | Cherie Booth (g. 1980– ) |
Barn | Euan, Nicky, Kathryn, Leo |
Webbplats | Tony Blair Office |
Sir Anthony Charles Lynton "Tony" Blair, född 6 maj 1953 i Edinburgh, Skottland, är en brittisk advokat och politiker (Labour) som var Storbritanniens premiärminister 1997–2007. Blair blev ledare för det brittiska Labourpartiet i juli 1994 efter företrädaren, John Smiths, plötsliga bortgång. Under Blairs ledning vann partiet en jordskredsseger i parlamentsvalet i Storbritannien 1997, och gjorde därmed slut på arton år av konservativt styre. Blair är den premiärminister från Labour som har suttit längst, den ende person som har lett partiet till tre på varandra följande valsegrar och den ende Labourpolitiker som har suttit flera hela perioder i rad som premiärminister.
Tillsammans med Gordon Brown och Peter Mandelson har Blair både ärats och kritiserats för att ha förflyttat Labourpartiet till den politiska mitten i brittisk politik. Han har använt termen "Nya Labour" ("New Labour") för att urskilja sin marknadsvänliga politik från den mer kollektivistiska politik som partiet hade företrätt tidigare. I sina offentliga uttalanden har Blair försökt känneteckna sin politiska filosofi som "modern socialdemokrati" och "den tredje vägen".
Inom inrikespolitiken har Blair ökat de offentliga utgifterna för vård och utbildning kraftigt, och genomfört kontroversiella strukturreformer på dessa områden. Under Blairs tid vid makten har också minimilön införts, samt konstitutionella reformer såsom självstyre för Skottland och Wales, och framsteg har skett i fredsprocessen i Nordirland.
Efter attentaten den 11 september 2001 dominerades Blairs politiska agenda av utrikespolitik. Blair stödde starkt ett antal delar av USA:s utrikespolitik, särskilt genom att delta i invasionerna i Afghanistan 2001 och Irak 2003. Han mötte kraftig kritik för detta. De faktauppgifter om Iraks eventuella innehav av massförstörelsevapen som han åberopade och som senare visade sig falska fick många att uppfatta honom som oärlig. Kritiken uppstod även för hans inblandning i bombningar av Jugoslavien 1999 då han stödde den Kosovoalbanska UÇK-gerillan.
Den 10 maj 2007 tillkännagav han i sin valkrets Sedgefield att han skulle avgå som partiledare, och att hans sista dag som premiärminister skulle bli 27 juni 2007.[1]