Tysk-romerska riket

Heliga Romerska Riket av Tysk Nation
Heiliges Römisches Reich Deutscher Nation
Sacrum Romanum Imperium Nationis Germanicæ


9621806
Flagga Vapen vid mitten av 1400-talet.
Tysk-romerska riket omkring år 1000.
Tysk-romerska riket omkring år 1000.
Tysk-romerska riket omkring år 1000.
Huvudstad


Statsskick Valmonarki
Bildades 2 februari 962


Upphörde 6 augusti 1806


Föregående
Efterföljande
Mellanfrankiska riket
Östfrankiska riket
Rhenförbundet
Kejsardömet Österrike
Gamla edsförbundet
Preussen
Kungariket Sachsen
Hertigdömet Holstein
Hertigdömet Oldenburg
Reuss-Greiz
Hertigdömet Mecklenburg-Schwerin
Svenska Pommern
Kurfurstendömet Hessen
Waldeck-Pyrmont
Sachsen-Weimar
Idag del av Tyskland Tyskland
Österrike Österrike
Belgien Belgien
Tjeckien Tjeckien

Liechtenstein Liechtenstein
Luxemburg Luxemburg
Monaco Monaco
Nederländerna Nederländerna
San Marino San Marino
Slovenien Slovenien
Schweiz Schweiz
Frankrike Frankrike
Italien Italien
Polen Polen
Kroatien Kroatien

Tysklands historia
Tysklands statsvapen
Denna artikel är en del av en serie
Tidslinje
Germanien
Folkvandringstiden
Austrasien (511–719)
Gamla Sachsen (?–785)
Frankerriket (719–843)
Östfrankiska riket (843–962)
Tysk-romerska riket (962–1806)
Preussen (1701–1918)
Rhenförbundet (1806–1813)
Tyska förbundet (1815–1866)
Nordtyska förbundet (1866–1871)
Kejsardömet (1871–1918)
Novemberrevolutionen (1918–1919)
Weimarrepubliken (1919–1933)
Nazityskland (1933–1945)
Ockupationen (1945–1949)
Västtyskland-Östtyskland (1949–1990)
Tysklands återförening (1989–1990)
Efter återföreningen (från 1990)

Tysk-romerska riket, formellt Heliga romerska riket av tysk nation (tyska: Heiliges Römisches Reich Deutscher Nation, latin: Sacrum Romanum Imperium Nationis Germanicæ) var en riksbildning i Centraleuropa från år 962 till 1806. Då det var som störst innefattade det dagens Tyskland, Österrike, Slovenien, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Tjeckien, delar av östra Frankrike, norra Italien och Kroatien samt västra och norra Polen.

Karl den store använde sig av titeln romersk kejsare, vilket sågs som en länk mellan det tidigare Västromerska riket och det tysk-romerska riket. Riket grundades när Otto I kröntes till tysk-romersk kejsare 962. Grunden för riket lades dock i fördraget i Verdun år 843. Epitetet ”helig” lades till på 1100-talet för att markera rikets sakrala karaktär gentemot påvens maktanspråk. Uttrycket ”av tysk nation” lades till på 1400-talet som avspisning till Frankrikes kung, en ättling till Karl den stores yngre linje, som hade gjort anspråk på den romerska kejsartiteln.

Riket bestod av ett antal områden styrda av feodala furstar, och centralmakten var ofta svag. Efter reformationen delades de ingående staterna i en romersk-katolsk och en protestantisk grupp, vilket blev en av orsakerna till det trettioåriga kriget, som var ett splittrande inbördeskrig inom riket. Efter westfaliska freden 1648 förlorade det Tysk-romerska riket i praktiken sin politiska betydelse.

Det tysk-romerska riket upplöstes formellt 1806 under det militära trycket från Napoleon I:s Frankrike. Ett antal av rikets furstendömen organiserades i stället i Rhenförbundet med Napoleon som beskyddare (protecteur). Förbundets medlemmar var formellt suveräna men fungerade i praktiken som franska satellitstater.

Den 1 augusti 1806 kungjorde Rhenförbundsstaterna sitt utträde ur Tyska riket, och fem dagar senare avsade sig Frans II sin kejsarvärdighet och kallade sig Frans I som österrikisk kejsare.[1] Han hade 1804 antagit titeln "kejsare av Österrike" som ett svar på att Napoleon samma år hade utropat sig till fransmännens kejsare. I kejsardömet Österrike inkluderades områden som aldrig ingått i det Tysk-romerska riket.

Tysk-romerska riket omfattade vid grundandet år 962 cirka 470 000 kvadratkilometer, 30 procent större än dagens Tyskland, och hade uppskattningsvis en befolkningstäthet på 10 invånare per kvadratkilometer. Vid mitten av 1000-talet hade riket vuxit till mellan 800 000 och 900 000 km² och hade mellan 8 och 10 miljoner invånare. I slutet av 1200-talet uppgick befolkningen till mellan 12 och 14 miljoner, men minskade kraftigt under 1300-talet som följd av både digerdöden och många judars flykt till Polen.

  1. ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”580 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/5/0602.html. Läst 26 februari 2022. 

Developed by StudentB