Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Heliga Romerska Riket av Tysk Nation | ||||
Heiliges Römisches Reich Deutscher Nation Sacrum Romanum Imperium Nationis Germanicæ | ||||
| ||||
Flagga | Vapen vid mitten av 1400-talet. | |||
Tysk-romerska riket omkring år 1000. | ||||
Huvudstad |
| |||
Statsskick | Valmonarki | |||
Bildades | 2 februari 962
| |||
Upphörde | 6 augusti 1806
| |||
Idag del av | Tyskland Österrike Belgien Tjeckien Liechtenstein |
Tysklands historia | |
Denna artikel är en del av en serie | |
Tidslinje | |
---|---|
Germanien | |
Folkvandringstiden | |
Austrasien (511–719) | |
Gamla Sachsen (?–785) | |
Frankerriket (719–843) | |
Östfrankiska riket (843–962) | |
Tysk-romerska riket (962–1806) | |
Preussen (1701–1918) | |
Rhenförbundet (1806–1813) | |
Tyska förbundet (1815–1866) | |
Nordtyska förbundet (1866–1871) | |
Kejsardömet (1871–1918) | |
Novemberrevolutionen (1918–1919) | |
Weimarrepubliken (1919–1933) | |
Nazityskland (1933–1945) | |
Ockupationen (1945–1949) | |
Västtyskland-Östtyskland (1949–1990) | |
Tysklands återförening (1989–1990) | |
Efter återföreningen (från 1990) |
Tysk-romerska riket, formellt Heliga romerska riket av tysk nation (tyska: Heiliges Römisches Reich Deutscher Nation, latin: Sacrum Romanum Imperium Nationis Germanicæ) var en riksbildning i Centraleuropa från år 962 till 1806. Då det var som störst innefattade det dagens Tyskland, Österrike, Slovenien, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Tjeckien, delar av östra Frankrike, norra Italien och Kroatien samt västra och norra Polen.
Karl den store använde sig av titeln romersk kejsare, vilket sågs som en länk mellan det tidigare Västromerska riket och det tysk-romerska riket. Riket grundades när Otto I kröntes till tysk-romersk kejsare 962. Grunden för riket lades dock i fördraget i Verdun år 843. Epitetet ”helig” lades till på 1100-talet för att markera rikets sakrala karaktär gentemot påvens maktanspråk. Uttrycket ”av tysk nation” lades till på 1400-talet som avspisning till Frankrikes kung, en ättling till Karl den stores yngre linje, som hade gjort anspråk på den romerska kejsartiteln.
Riket bestod av ett antal områden styrda av feodala furstar, och centralmakten var ofta svag. Efter reformationen delades de ingående staterna i en romersk-katolsk och en protestantisk grupp, vilket blev en av orsakerna till det trettioåriga kriget, som var ett splittrande inbördeskrig inom riket. Efter westfaliska freden 1648 förlorade det Tysk-romerska riket i praktiken sin politiska betydelse.
Det tysk-romerska riket upplöstes formellt 1806 under det militära trycket från Napoleon I:s Frankrike. Ett antal av rikets furstendömen organiserades i stället i Rhenförbundet med Napoleon som beskyddare (protecteur). Förbundets medlemmar var formellt suveräna men fungerade i praktiken som franska satellitstater.
Den 1 augusti 1806 kungjorde Rhenförbundsstaterna sitt utträde ur Tyska riket, och fem dagar senare avsade sig Frans II sin kejsarvärdighet och kallade sig Frans I som österrikisk kejsare.[1] Han hade 1804 antagit titeln "kejsare av Österrike" som ett svar på att Napoleon samma år hade utropat sig till fransmännens kejsare. I kejsardömet Österrike inkluderades områden som aldrig ingått i det Tysk-romerska riket.
Tysk-romerska riket omfattade vid grundandet år 962 cirka 470 000 kvadratkilometer, 30 procent större än dagens Tyskland, och hade uppskattningsvis en befolkningstäthet på 10 invånare per kvadratkilometer. Vid mitten av 1000-talet hade riket vuxit till mellan 800 000 och 900 000 km² och hade mellan 8 och 10 miljoner invånare. I slutet av 1200-talet uppgick befolkningen till mellan 12 och 14 miljoner, men minskade kraftigt under 1300-talet som följd av både digerdöden och många judars flykt till Polen.