Utilitarism

Utilitarism eller nyttoetik är en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen (se konsekventialistisk etiklära) är den som maximerar nyttan, det vill säga maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande. Ofta sammanfattas läran lite felaktigt (se avsnittet Vad ska maximeras? nedan) i devisen största möjliga lycka åt största möjliga antal. Som lärans grundare brukar filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill nämnas. Till de moderna utilitaristerna hör Peter Singer, Michel Onfray och Torbjörn Tännsjö^[1]. Utilitarismen är inte en enhetlig lära utan uppvisar stor variation.

Någon form av utilitarism är en av de vanligaste grundfilosofierna hos moderna moralfilosofer och samhällsvetenskapliga forskare.