Valhall

För andra betydelser, se Valhall (olika betydelser).

Valhall (fornnordiska: Valhǫll,^[1] ”de stupades hall”, se Valr), tidigare även Valhalla,^[2] är i nordisk mytologi guden Odens och de fallna krigarnas, enhärjarnas, boning i Asgård.^[3] Det berättades att män som dött i strid kunde få komma till Valhall och vara med och kriga mot jättarna. De dog och uppstod varje dag och varje kväll hade de fest och åt av grisen Särimner och annan mat. Valhall sägs enligt legenden ha 540 dörrar och ett tak bestående av gyllene sköldar.^[4] Genom varje dörr kunde 800 (fallna) hjältar samtidigt gå in i bredd.^[1]

Citat från Poetiska Eddan:

Alla som komma till Odens boning
känna igen den genast:
sköldtäckt, med spjut till sparrar, är huset,
bänkarna strödda med brynjor.

Alla som komma till Odens boning
känna igen den genast:
det hänger en varg väster om porten,
en örn sitter lutad däröver.

Grimnesmal, vers 9-10

Valkyrior är de själaförare som valde ut krigare som tappert stupat i strid och hämtade dem från slagfältet till ett efterliv i Asgård, där de kunde hamna hos allfadern Oden i Valhall. Men hälften hade gudinnan Freja rätt att först välja till sitt Folkvang.

Brage och Hermod välkomnar å Odens vägnar de förnämsta gästerna som fått bänkplats hos hjältarna i Valhall.