Vasatiden

Sveriges historia
Sveriges stora riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Tidsaxel
Förhistorien (c:a 12 000 f.Kr.–1050 e.Kr.)
Äldre medeltiden (1050–1250)
Folkungatiden (1250–1389)
Kalmarunionen (1397–1520)
Äldre vasatiden (1521–1611)
Stormaktstiden (1611–1721)
Frihetstiden (1719–1772)
Gustavianska tiden (1772–1809)
Ny konstitution och union (1809–1866)
Industrialiseringen (1866–1905)
1900-talets början (1905–1914)
Första världskriget (1914–1918)
Mellankrigstiden (1918–1939)
Depressionen (1929–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–1967)
Slutet av kalla kriget (1968–1991)
Nutiden (1991–)
Ämnen
Regenter  Statsministrar
Krig  Freder
Militärhistoria  Ekonomisk historia  Vetenskapshistoria

Vasatiden är den tid i svensk historia då Vasaätten besatt Sveriges tron.[1] Perioden började 1523 med Gustav Vasa, och slutade när drottning Kristina abdikerade 1654. Den föregås av unionstiden (även kallad yngre medeltiden) (13891521). Perioden brukar delas in i äldre (1521–1611) och yngre vasatiden (1611–1654).

Vasatiden kan ses som en period då Sverige konsoliderade till en suverän stat, då inflytandet från Danmark dessförinnan – under Kalmarunionen – hade varit stort. Dessutom samlades makten hos kungen.[2] Vasatiden är ett annat ord för Gustav Vasas maktövertagande.

Bland annat kännetecknas tiden av att Gustav Vasa stängde kloster och reformerade kyrkan.[3]

Mycket av det som byggdes under tiden är ombyggnationer av medeltida byggnader, såsom Örebro slott, Kalmar slott, Västerås slott, Läckö slott och Nyköpings slott.[2]

Under perioden började konsten användas som ett politiskt verktyg.[4]


Developed by StudentB