Video on demand (VOD, "Video på begäran") eller beställvideo[1] innebär att filmer/TV-program distribueras till tittare via någon form av nätverk på tittarens begäran. VOD kan förekomma i Kabel-TV, IPTV eller via en dator med internet (så kallad strömning). Det kan också förekomma via parabol genom en så kallad hybridbox – en digitalbox för satellitsändningar med ingång för bredbandssignal.
VOD har funnits sedan början av 1990-talet, men har periodvis varit kantat av tekniska problem.[2]
Tekniskt innebär VOD att filmerna/TV-programmen lagras på en server hos operatören och när tittaren beställer filmen/TV-programmet sker först eventuella betalningstransaktioner och därefter börjar filmen/TV-programmet spelas upp hos tittaren. I äkta VoD-system kan tittaren trycka paus samt spola fram och åter under uppspelningen av filmen/TV-programmet.
Några exempel på svenska "on demand"-tjänster är eller var SVT Play, TV4 Play, Headweb, SF Anytime, Filmnet, Film2home, Viaplay och Voddler.
En närbesläktad teknik kallas "near VoD" och innebär att en TV-operatör sänder ut samma film/TV-program på ett antal kanaler med viss förskjutning så att tittaren kan börja se på filmen nästan när som helst.
Pay-per-view (PPV) innebär att tittaren betalar per visning. Det är vanligt för exempelvis direktsända sportsändningar när tittare inte vill teckna dyrare abonnemang.