Ytterbium

Ytterbium
Nummer
70
Tecken
Yb
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Yb

No
TuliumYtterbiumLutetium
[Xe] 4f14 6s2
70Yb



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa173,04 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet6 570 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 097 K (824 °C)
Kokpunkt1 467 K (1 194 °C)
Molvolym24,84 × 10-6 /mol
Smältvärme7,66 kJ/mol
Ångbildningsvärme128,9 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie175 (222) pm
JonisationspotentialFörsta: 603,4 kJ/mol
Andra: 1 174,8 kJ/mol
Tredje: 2 417 kJ/mol
Fjärde: 4 203 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f14 6s2
e per skal2, 8, 18, 32, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3, 2 (svag bas)
Elektronegativitet1,1 (Paulingskalan)
Diverse
Ljudhastighet1 590 m/s
Elektrisk konduktivitet3,51·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Ytterbiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
168Yb 0,13 %
Stabil
169Yb {syn.} 32,026 dagar ε 0,909 169Tm
170Yb 3,05 %
Stabil
171Yb 14,3 %
Stabil
172Yb 21,9 %
Stabil
173Yb 16,12 %
Stabil
174Yb 31,8 %
Stabil
175Yb {syn.} 4,185 dagar β- 0,470 175Lu
176Yb 12,7 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Ytterbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Kemiska tecknet Yb och atomnummer 70 Det har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Ämnet upptäcktes 1878 av schweizaren Jean Charles Galissard de Marignac.[1] Det är även Upplands landskapsämne.

År 1878 separerade den schweiziske kemisten Jean Charles Galissard de Marignac den sällsynta jordarten "erbium" (en annan oberoende komponent) som han kallade "ytterbium", efter Ytterby gruva nära vilken han fann den nya komponenten av erbium. Han misstänkte att ytterbia var en förening av ett nytt grundämne som han kallade "ytterbium" (totalt fick fyra grundämnen namn efter gruvan, de andra var yttrium, terbium och erbium. År 1907 separerades den nya jorden "lutecia" från ytterbium, från vilken grundämnet "lutecium" (nu lutetium) extraherades av Georges Urbain, Carl Auer von Welsbach och Charles James. Efter viss diskussion behölls Marignacs namn "ytterbium". Ett relativt rent prov av metallen erhölls dock inte förrän 1953. För närvarande används ytterbium främst som dopningsmedel i rostfritt stål eller aktiva lasermedier, och mer sällan som gammastrålkälla.

  • Metallen utgör en brand- och explosionsrisk.

Developed by StudentB